Flyttat in + arg på livet

Jag ångrar inte att jag har flyttat till en ny lägenhet. Det var kanske meningen att jag skulle få den och därmed få en nystart i mitt liv. Min chef tror på ödet och säger att allt har en mening. Allt har en mening även om man inte ser den nu.

Jag flyttade in i min lägenhet för lite mer än en timme sedan. Så i tre veckor bodde jag hos mina föräldrar. Tiden gick fort för det var så mycket annat som hände i mitt liv.

Nu när jag är ensam i min lägenhet känns det lite tomt. Jag hinner tänka mer i min ensamhet.

När jag hinner tänka och vara ensam ett tag så gör det mer ont. Jag vill ha barn. Men det kommer aldrig att bli ett barn. Jag träffade min gravida vän idag. Vi pratade om allt. Mycket om barn förstås, hennes liv och mitt liv. Att vara med henne gör inte ont.

Allt jag har gått igenom gör bara att jag känner mer att jag aldrig vill att någon ska gå igenom samma sak som jag har gått igenom. Jag vill att ingen någonsin ska få vara ofrivilligt barnlös.

Vi pratade om nätdejting. Ska man kryssa i att man vill ha barn när man vet att man inte kan få barn. Min vän tyckte att jag skulle lämna den rutan tom. Då har jag inte ljugit.

Jag känner mig splittrad just nu. Mitt liv är lite i spillror och jag måste plocka upp allt. Jag måste hitta en ny riktning i mitt liv. Var den är vet jag inte och den uppenbarar sig inte heller.

Min vän sa att det är så synd att jag som har gått igenom så mycket i mitt liv också råkar ut för det här vilket är en av de värsta sakerna en kvinna kan drabbas av ( med undantag för sjukdomar t.ex cancer osv.).

Kan jag vara arg på livet?

Det händer en del människor att de bara råkar träffar den rätte eller blir miljonär. Men inget sånt råkar hända mig.

Så för att bra saker ska hända mig måste jag vara aktiv. Jag har bara ingen lust att vara aktiv just nu. Den energin jag har måste gå åt att fixa det praktiska i mitt liv som jobb, fritidssysselsättning, nya lägenheten osv.

En dag hoppas jag att jag kommer att känna mig lyckligare.