Det var någon som skrev en kommentar i något inlägg ( minns ej vilket) om att det eventuellt blir svårt med svenska myndigheter att registrera ett barn som sitt eget om man har genomgått surrogatmödraskap med både donerade ägg och donerade spermier.
Jag vaknade ganska tidigt i morse och valde då att googla på ämnet.
Indien godtar inte ensamstående längre. Det finns några östländer som har surrogatmödraskap men jag har inte hittat info än om de godkänner ensamstående.
Så alternativet är USA. De berättelser där jag läser om par som har fått barn via surrogatmödraskap där så är det heller ingen enkel process.
Det går inte att styra sin kropp eller livet till hundra procent. Det finns hinder överallt. Det gäller att försöka må så bra som möjligt trots alla hinder.
Hur går det till? Jag menar om man inte är biologisk mamma? Adopterar man barnet? Behöver man genomgå en adoptionsprocess med hemutredning?
SvaraRaderaDet finns inget givet svar för det finns inga lagar om detta. Ibland godtas papperna av Skatteverket, ibland godtas pappan som pappa och mamman får göra närståendeadoption och ibland måste de direkt vända sig till tingsrätten. Det kan ta allt från några veckor till ett år.
SvaraRaderaMen ingen vanlig adoptionsprocess.
Kallas det närståendeadoption även om det är en vilt främmande människa som burit ditt barn? Jag menar att det måste vara supersvårt med det juridiska när man inte har några biologiska ¨band alls till barnet.
SvaraRaderaI denna artikel (se länk) står det att man i USA inte sätter surrogatmamman som förälder på födelseattesten om man har kontrakt för surrogatmödraskapet. Det påstås då vara relativt problemfritt.
SvaraRaderahttp://www.villhabarn.se/content/364-Barn-via-surrogatmamma
Det har vært en slik sak i Norge. Kvinnen var singel og kunne ikke bruke egne egg, så hun fikk donert sæd, egg og brukte surrogatmor. Hun fikk til slutt barna til Norge, men i dag ville hun ikke fått det. I Norge må man enten ha en genetisk tilknytning til barnet, eller ha født barnet selv. Hva blir egentlig forskjellen på en surrogatmor med embryodonasjon og adopsjon? Jeg trur at tanken i Norge er at da bør man heller adoptere. Når man bruke surrogatmor og ikke har genetisk tilknytning, så har man ikke bidratt noe selv annet enn at man har betalt. Det er det veldig mye motstand mot i Norge, og jeg forstår det faktisk godt selv om det er litt trist. Jeg skulle heller ønske at det var enklere å adoptere som singel. Det er jo nesten helt umulig.
SvaraRadera