Det är inte sant - Jävla ödet

Vi är tre barn. Min bror är sjuk så han kommer aldrig att få barn.

Jag har tjatat på min syster ända sedan jag fick reda på att jag har PCO att min syster ska gå till en gynekolog och undersöka sig. Hon har gått till gynekologer tidigare under dessa år men då aldrig ställt frågan om hon kan få barn. Om man inte ställer den frågan då kollar aldrig gynekologer efter det.

Idag träffades vi alla hos mina föräldrar. Jag pratade om embryot som jag tror har kastats nu denna vecka. Jag hade tidigare pratat om detta med min syster i telefon tidigare i veckan men resten av familjen visste inte.

Då berättade min syster att hon för ett par månader sedan var hos Mamamia i Östermalm. Min syster berättade om mina problem och ville veta hur hennes möjligheter att få barn var.

Den gynekologen gav tyvärr ett trist besked. Hon har också PCO och chansen att få barn är väldigt liten. Bara några få procent. Min syster har inte velat belasta familjen med detta ödesdigra besked så hon väntade tills idag.

Jag kommer heller aldrig få några syskonbarn.

Min syster vet inte vad hon ska göra av sitt liv längre. Hon tänkte som alla andra att hon kunde resa och göra vad hon ville tills hon var 30. Träffa den rätte i lugn och ro och sedan blir det som det blir.

Hon sa idag att hon inte bara ville arbeta i hela sitt liv och sedan dö. Familj och vänner är ju meningen med livet. Vänner blir tyvärr upptagna med sina liv så fort de skaffar barn.

Jag var ändå 30 när jag fick veta. Min syster var 25.

Min syster tror att det är ödet som gör att ingen av oss tre barn kommer att få barn.

Jag som hade tänkt att berätta för er idag att jag har skaffat ett gymkort. Bestämt att jag ska satsa på mig själv och min hälsa.

Angående räkningen jag fick

Jag fick mailet den 22 januari. Från samma dag gäller den nya frystiden. Det är kanske så att de inte har samma framförhållning som i Sverige. Man skickar ut en räkning i god tid före datumet det ska gälla från.

Jag har fortfarande inte fått svar på mitt mail. Så jag antar att det är ok att inte betala.

Så här såg mailet ut med en PDF-fil med räkningen.

Hello, xxx!

 We would like to remind You about terms of the payment of Your embryo(s) storage.

  In the attachment You will find invoice for embryo(s) storage for 1 year.

 Let we know, if you don’t want continue to keep your frozen embryo(s).

Best regards,

Accountant

SIA iVF Riga

Ingen fortsatt frysning av embryo

Jag hade glömt bort att jag måste betala för frysningen av mitt kvarvarande embryo i Riga. Idag fick jag ett mail med en räkning på 300 euro.

Jag har inga 300 euro. Jag tror inte heller att det kvarvarande embryot är bra. Ska jag någon gång försöka få barn så vill jag ha en mycket bättre kvinnlig donator.

På något sätt så har jag tänkt på att embryot kommer att vara kvar där i tio år utan att jag ska betala något mer. Tyckte att allt jag hade betalt skulle täcka fryskostnaden.

Så jag mailade tillbaka och sa att jag inte har några pengar och de kan slänga embryot.

Jag vill så gärna ha barn men det kommer nog aldrig bli så.

Dejt nr 2 och år 2015

Jag var på en dejt förra veckan. Han hörde aldrig av sig efter det.

Jag måste verkligen ha gjort ett dåligt intryck. Eller så googlade han mig och tyckte att jag verkade konstig.

Men jag tyckte att han var trevlig och kunde gå på en till dejt med honom.

Jag har skrivit ett sms och ett meddelande på dejtingsajten till honom. Det är allt. Jag har inte stalkat honom. Men inget svar.

Just nu försöker jag fundera på hur jag ska finna tid till att gå och träna.

En på jobbet sa att hon sover 5-6h per natt vilket gör att hon då får tid att träna. Hon skulle inte få ihop livspusslet annars.

Jag måste sova 7-8h för att må bra.

Den senaste tiden så har kroppen varit konstig. Huvudvärk både i måndags och tisdags. Jag gick och la mig kl. 20 i måndags. Idag kom mensen så det berodde kanske på det. Men jag som hade tagit det väldigt lugnt i helgen ville inte starta veckan med huvudvärk. Jag hade tänkt att jag skulle vara utvilad.

Jag har jobbar alla vardagar under jul och nyår så ingen riktig vila fick jag. Men i år ska jag försöka få till minst en veckas sammanhängande ledighet vid jul. Det är svårt när man är bara två som jobbar med en arbetsuppgift och en alltid måste vara på plats.

Jag hoppas att jag mår bra under 2015. Det är allt jag vill.

Tiden går

Jag har haft fullt upp. Umgåtts med familj och vänner.  Tre julbord. Varit utomlands i i tre dagar för att träffa släkten.

Mycket med fritidssysselsättningen också.

Jag vill spara mina semesterdagar så jag jobbar alla vardagar fram till den 12 januari.

Jag gick på en dejt som jag skrev om tidigare. Mannen var trevlig men det kändes inte rätt.

Jag håller på att chatta med en ny man nu och kanske har en ny dejt på gång i januari. Han åker bort över jul och nyår så det dröjer därför tills vi kan träffas.

På Facebook gör många nu årssammanfattningar både i text och som bildspel. Jag brukar inte lägga upp bilder på Facebook så ett bildspel kan jag inte göra. Men jag vill inte göra en årssammanfattning. Jag skriver sällan något personligt om mig på Facebook.

Jag skrev dock ett inlägg idag om att alla kanske inte haft ett bra år och att människor bör våga fråga andra hur de har det. Jag skrev det mer allmänt hållet så jag skrev inget om mig själv.

En dag kanske jag har ett år där det hänt stora och bra saker att jag känner att nu kan jag också bli en av dem som sammanfattar året.

Lite mer insikt om mig själv - Dejt och återblick

Jag var på dejt i lördags. Vi spenderade några timmar ihop i stan. Det slutade med att vi gick på bio innan våra vägar skiljdes.

Jag har svårt att säga nej och vill inte vara taskig.

Jag frågade en vän innan dejten hur man vet om det känns rätt på första dejten. Hon sa att man vet bara om man vill träffas igen.

Jag kände bara att tyvärr ville jag inte träffa honom igen.

Jag vet nu lite mer om vad jag vill ha av en partner.

Det blir mycket jag nu i meningarna men jag orkar inte tänka på andra sätt att formulera mig.

Jag pratade med min syster på kvällen efter dejten i telefon om jag har för höga krav på män. Hon tyckte att jag hade för låga krav och riskerade att ta vem som helst.

Igår träffade jag min vän och jag frågade henne hur hon ser på en partner till mig. Hon hade sina åsikter och en av dem är att personen ska vara lite av en "nörd".

Det jag kände som saknades är att jag vill känna mig trygg med personen. En person som jag kan krama i svåra stunder, prata med och som jag automatiskt vill närma mig när det t.ex händer något i en film.

Jag är nog inte så jämlik som jag tror. Jag vill ha en man som vet vad han vill, som kan ta hand om sin partner och vara där. En man som föreslår t.ex att han går och handlar något istället för att båda måste stå i kö. Jag är lite trött på att ta hand om allt och vill att någon tar hand om mig också. Dock så vill jag inte ge upp mig utan jag har kvar mina åsikter och personlighet.

Första dagen på sista månaden av året.

Jag fick ett mail igår från mailinglistan på de Femmisar som träffas i Stockholm. I det mailet så sammanfattas året. Även om mitt namn inte stod med där så vet jag att de skrev om mig när de talade om att en eller flera har varit tvungen att sluta försöka få barn. De skrev olika anledningar till varför dessa personer har slutat.

Jag vet inte hur jag ska sammanfatta året.

Många har nu i dessa mörka tider pratat om den fantastiska sommaren vi har haft. Jag skäms lite som inte kommer ihåg hur sommaren har varit. Jag tog mig igenom sommaren men njöt nog inte så mycket. Då borde jag ha kommit ihåg att det var bra väder i somras..

Jag kollar på SVT-serien Gifta vid första ögonkastet. Jag försöker lyssna och lära mig. De säger bra saker om människor i allmänhet som jag känner att jag måste ta till mig.

Redo att bli kär

Jag fick den känslan idag.

Det har inte gått så bra på nätdejtingsfronten. Jag chattar med en ny man nu. Jag vet inte vad det leder till.

Jag tycker inte om att jag är ytlig. Jag ser inte så bra ut och då ska jag inte vara ytlig när det gäller andra.

Den här mannen jag nu chattar med ser inte så bra ut men verkar verkligen vara en trevlig och en bra man.

Jag saknar att ha en partner. Att ha en som är hemma när man kommer hem. Att ha en att smsa när man gör något kul. Att kunna visa upp barnbilder på jobbet.

Jag känner nu att jag måste ta tag i att gå ner i vikt. Tiden verkar bara inte räcka till. Vår deadline på jobbet är imorgon och vi alla har jobbat mycket övertid för att nå dit. Så förhoppningsvis kan jag få mitt liv tillbaka nästa vecka.

Vi hade föreläsningar av olika chefer idag på jobbet. Moderatorn frågade varje chef som skulle säga något om vad de är mest stolt över i privatlivet. Alla sa familjen.

Jag kände mig så ensam och dålig människa. Singel och troligtvis kommer jag aldrig att få barn.

Meningen med allt idag på jobbet var att peppa människor till att göra förbättringar på jobbet. Man ska uppmuntra varandra och tänka positivt.

Jag har dock fått mycket  beröm från kollegor om att jag är en bra människa och väldigt hjälpsam.

Det pratades om att om man låter en människa förklara varför denne reagerar på ett sätt så kommer man att ha förståelse för den personen. Då kan man samarbeta bättre. Det gäller både privata saker och jobbsaker. Det togs upp ett exempel gällande en privatsak mellan en person och dess pappa. Den personen förstod nu varför dennes pappa agerar på ett visst sätt när denne fick berätta om sin barndom.

Jag fick känslan att om jag berättade för människor om min barnlöshet så skulle de förstå mig bättre. Min chef frågade mig hur det är att handleda en gravid. Jag har försökt att inte tänka på det så mycket och det har gått bra.

Idag åt vi lunch med den som är gravid. Imorgon är hennes sista dag innan föräldraledigheten.

Lämnade Femmis igår

Jag har sett att när man lämnar Femmis så skriver man ett inlägg om det.

Tänk vad jag hade längtat till att få skriva inlägget i vecka 13 om att nu är jag gravid och att det hittills har gått bra. Sedan längtade jag till inlägget om att jag har fått bra.

Jag hade inte för tre år sedan trott att jag skulle skriva ett inlägg om att jag går ur Femmis pga att jag inte har några pengar till fler försök och är hårt skuldsatt.

Jag skrev om den stora kostnaden för surrogatmödraskap i USA.

Jag tittade in dit i idag och de två som svarat skrev att jag kanske kan betala för kö-plats för adoption. Vad jag läst på andra bloggar så kostar väl köavgiften minst 5 000 kr per år och per organisation. Ska jag betala det när det inte finns någon garanti att en ensamstående får adoptera?

Nu har jag inga pengar till det ändå.

Jag vill ha en bebis som bara är min. Jag vill inte kämpa och bli ännu mer skuldsatt för att få mitt efterlängtade barn.

Jag tog det väldigt lugnt i helgen som gick. På lördagen gick jag bara till affären och på söndagen var jag förbi mina föräldrar för fars dag. Resten av helgen låg jag i soffan eller sängen. Så jag blev aldrig sjuk.

För varje dag som går så sjunker hoppet om en date innan året är slut.

De flesta hör av sig till mig är antingen över 50 eller bor i en annan stad. De bor i t.ex Örebro, Göteborg, Malmö osv.

De som bor i Stockholms län eller närliggande län och är i min ålder (25-45) kommer jag inte långt med om de ens svarar på mina mail. Det rinner ut i sanden.

Jag tycker att jag ändå har kämpat mycket med att göra saker som jag inte är bekväm med. Allså förändrat mig vilket är mycket jag har jobbat med hos kuratorn. Jag har mailat personer jag tycker är intressanta på dejtingsajterna, jag har ställt frågor i mail till dem om de svarade på mitt första mail, jag har frågat om de vill fika osv.

Jag vet att ni inte tror att mitt utseende påverkar men jag tror det. Jag funderar därför mycket på hur jag kan ändra min personliga text. Jag la till mitt yrke i texten för en vecka sedan. Tänkte att det kanske skulle locka män. Nej, det gjorde det inte,

Barnlös och singel.

Jag jobbar dock mycket på att jag ska leva ett så bra liv som möjligt trots alla motgångar.

På söndag ska jag på julmarknad med min syster och i december ska jag åka till Amsterdam och besöka min faster.

Sjuk pga stress på jobbet

Kaos på jobbet. Många som blivit sjuka denna vecka. All stress har nog gjort det. Chefen har mailat och sedan gått runt och igen bett så många som kan att jobba imorgon lördag och nästa lördag.

Men jag har jobbat två lördagar i oktober och övertid många vardagskvällar. Jag orkar inte mer nu. När jag vaknade imorse så kände jag att jag hade ont i halsen.

Sedan är det flera på jobbet som gick till jobbet idag trots att de inte mådde bra. Vi har klagat till cheferna om den bristande planeringen. Det var ingen överraskningen om denna arbetstopp. Den kommer varje år. Våra chefer är också jättestressade och jobbar över. Deras chefer är på dem att se till att vi hinner klart till deadline.

Det går upp och ner i dejtingvärlden. När jag får upp hoppet om att den här personen som jag skickar meddelanden till på dejtingsajten kan leda till en dejt så slutar de att skriva. Målet om en dejt under 2014 känns avlägset.

Så i helgen ska jag försöka bli frisk.

Funderar

Det här året känns som ett år där jag ska fundera på vad jag vill i mitt liv.

Hur vill jag ha det? Hur ska den partner jag vill ha vara?

Jag har väldigt lite erfarenhet från relationer. Har haft ett och pga av hans problem så går det inte att jämföra med en riktig relation tror jag.

Jag har tänkt idag. Ni relationsexperter eller med erfarenhet av många eller långa relationer vet nog.

Är utseendet jätteviktigt? Är sex jätteviktigt i ett förhållande? Betyder storleken eller andra preferenser någon roll?

För ovanstående saker kanske inte är jätteviktigt för mig. Personligheten är viktigare. Men mitt utseende kanske stoppar män som passar mig att höra av sig till mig.

Jag vet att jag vill ha en partner som passar ihop med min personlighet och vad jag vill göra i livet. Jag ser en bild i en profil på nätdejtingsajterna. Jag har bestämt mig för att även om bilden inte tilltalar mig så är det många som blir dåliga på bild. Inklusive mig. Jag läser profilen och sedan bygger jag min uppfattning om personen.

Jag vet nu efter att ha läst några profiler att jag vill inte spendera mina somrar på en båt eller bara i en sommarstuga i skärgården. De som skriver att det är det de tycker är viktigt i deras liv tycker jag inte passar ihop med det jag vill i mitt liv.

Jag försöker inte vara kräsen men det känns svårt.

Jag har mailat med killar men alla har efter ett tag slutat skriva tillbaka.

Många vill ha en kvinna som kan få dem att skratta. Jag får ingen att skratta. Jag är bara jag.

Jag vill ha någon som gillar att göra det jag vill göra på min lediga tid. Alla verkar träna men jag hinner inte göra det. Är jag en dålig person som då går bort i alla andras sökningar pga att jag inte hinner träna?

När jag tittar på Böda Camping på Kanal 5 så ser jag alla par som tillsammans bestämmer sig för att åka till ett ställe och då oftast  till samma ställe i flera år. Så vill jag också ha det i ett förhållande. Samma synsätt på saker och ting.