Jag ville så gärna ha ett plus. Så jag testade idag. Nu är jag ledsen och har ingen lust att fortsätta medicinera. Men jag tog morgonens tabletter ändå.
Istället för att gissa om det är medicinerna eller graviditetssymptom jag känner så tänker jag på menssymptom. Ont i låren som jag brukar ha innan mens. Göra nr 2 oftare vilket jag gör strax före och under mens.
Jag börjar undra om min livmoder inte är gjord för att bära en graviditet. För svag helt enkelt.
Jag vet inte om denna blogg överlever nästa vecka. Pengarna är slut och ett enda embryo lär inte överleva tiningen.
Ge inte upp än. Jag förstår att du är lessen men det finns fortfarande hopp. Ge dina små embryon tid och försök att tänka positivt. Jag vet själv att det är skitsvårt men ibland ska oddsen också vara på vår sida. Och räkna inte ut det lilla frusna livet, kanske är det guldägget.
SvaraRaderaJag är själv så bitter efter mina missfall men så tänker jag på de andra bloggarna som äntligen lyckats efter så många års kämpande. Hurslutardet , fertilitetsresa och bebiskarusellen. Så hopp finns. Kanske måste vi kämpa ännu ett tag till, men vår tur blir det. Så börja spara så snart du kan igen, om dessa embryona som du fått inte tar sig så kanske du kan få råd om några år igen. Vi är i ungefär samma ålder, vi har ännu flera år på oss.
Det var en lång kommentar. =) Kram på dig och ge inte upp!!!!
Åh Dina, vad ledsen jag blir!
SvaraRaderaKram