fredag 28 februari 2014

Saknaden efter barn är stor men livet lunkar på

Jag bor nu hos mina föräldrar pga flytten. Är på min andra vecka nu. Jag flyttar till min lägenhet troligtvis helgen 8-9 mars.

Jag skulle vilja blogga lite mer men tiden har inte räckt till. Istället för att vara själv på kvällarna umgås jag med familjen.

Jag skulle vilja berätta mer om när jag var hos kuratorn och gynekologen i onsdags. Men snart ska jag se en film med min bror.

Men gynekologen började bli mer inne på min linje att förutom äggproblem så kan jag ha livmoderproblem. Det jag vill är att få veta vad som är fel på mig.

Det jag vill är att kunna våga säga nästa gång någon frågar mig om jag vill ha barn är följande: Jag har försökt utan att lyckas men för att kunna få barn behöver jag en miljon kronor och om du så gärna vill att jag ska ha barn så kan du ge mig en miljon kronor så skulle jag skaffa barn på direkten.

Kuratorn undrade hur jag känner inför barnlösheten. En ilska riktad till någon eller någonting som ligger där bak i huvudet men en uppgiven ilska. Att bli arg förändrar inget. Så jag fortsätter att fokusera på att sköta allt praktiskt i mitt liv. Mitt jobb, min förkylning, mina vänner osv.

Jag fick för ett par veckor sedan en rabattkupong på Apoteket. I samma brev fanns info om att en babyfilt hade nedsatt pris. När jag fick den så blev jag ledsen över att bli påmind. Men i onsdags köpte jag filten till min kompis som ska få sitt andra barn. Vi ska ses nu på söndag. Jag har ju haft fullt upp sedan vi sågs sist i mitten av januari. Hon har velat träffas i flera veckor nu men jag har antingen inte orkat eller haft tid. Jag hoppas nu att förkylningen inte stoppar det.

Men sedan i onsdags har jag känt mer att surrogatmödraskap är min grej och att det har gjort mig lite gladare. Jag vet att ni tycker det är konstigt att jag blir glad för något jag aldrig kommer att ha råd att använda. Jag mår kanske lite bättre på grund av att jag vet att jag gjorde allt i min makt för att få barn.

Men saknaden efter barn är så stor. Det känns som att jag kommer att gå hos en kurator i hela mitt liv.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar