Definitivt över

Imorse testade jag. Mestadels för att min familj ska förstå att jag inte är gravid och att de ska sluta hoppas. Men en del var ju för att jag hade ju en 0,01 % förhoppning om att jag skulle vara en av de få som lyckades första gången trots mens.

Så förlåt om jag är luttrad men att läsa om att andra blöder när de är gravida har jag svårt att tro på och speciellt om de blöder mycket. På Familjeliv kan man läsa om låghormonare som testar positivt flera dagar efter BIM. Just nu har jag svårt att tro på att låghormonare finns ens.

Alla symptom som jag hade som jag inte brukar ha när jag ha mens. Jag är så arg på min kropp som gav mig dessa symptom. Jag vill hellre vara symptomfri fram tills testdagen.
Jag hade bland annat ont i brösten. Ömma bröst heter det när man är gravid enligt google. Jag brukar aldrig ha det. Kortare mens än normalt. Det symptom som jag har varje månad när jag får mens det fick jag aldrig.
Jag skulle behöva något stort och tjockt för att sparka och slå på för att få ur min ilska och irritation. Som en stor rund boll.

Så lördagens test är bara formellt för Storkkliniks skull.

Men det kanske var meningen att jag inte skulle bli gravid nu.

Igår fick jag och resten av familjen veta att min bror kanske kan flytta hemifrån i januari. Vanligtvis så är det inga problem när en 26-åring flyttar hemifrån men min bror har en sjukdom som gör att det kommer nog bli en hel del inkörningsproblem de första månaderna. Jag vet inte hur mycket kommunen kommer att hjälpa till i början men jag antar vi som familj får dra ett stort lass. Att vara gravid på det är nog inte det bästa.

Jag är fortfarande besviken över att jag inte kan gå på julbordet. Just de två dagarna som jag absolut inte kan är just de två dagarna de vill välja mellan. Men jag kan inte förklara för mina arbetskamrater hur mycket jag har kämpat för att se till att övriga dagar kan jag gå. Jag kan inte förklara det för er heller eftersom jag inte kan skriva om min fritidssysselsättning.

De ska gå på Stortorgskällaren i Gamla Stan. Jag har aldrig varit där och det ska vara jättebra säger alla på jobbet.

Jag trodde att detta år skulle vara ett bra år för mig. Men jag är faktiskt besviken hur detta år har blivit. Jag har inte önskat mycket men jag ville att att något gott skulle hända antingen för mig eller någon i min familj.

Jag har ingen jobblust. Varken idag eller nästa år känns det. Men detta jobb är bra att ha ifall man försöker bli gravid och när man har barn. Det känns som att det är nog det som håller mig kvar här.