Räknar på när jag får råd igen. Hade jag varit smart så skulle jag ha tagit semester sista veckan i december för att vara säker på att vara ledig när jag har ägglossning. Jag har sagt till familjen att min julbudget är mindre i år. Det brukar bli mellan 1 500 kr och 2 000 kr totalt som jag slösar inför jul (gå till Skansen), vid jul och nyår. Det är mat, julklappar och annat kul. I år vill jag göra annat med pengarna.
Men nu har jag lovat att jag ska jobba hela december och då går det inte att säga till så här sent att jag kanske behöver vara ledig en dag. Om jag har 5 000 kr kontant och 5 000 kr på kortet så skulle jag kunna åka i december. Fast jag vill absolut inte använda kortet. Men då betalar jag tillbaka det jag använder på kreditkortet i januari och februari istället för att spara pengarna dessa månader till ett nytt försök.
Jag fick min mens den 4 november. Jag har väl långa cyklar ibland upp till 35-37 dagar men oftast kring 30-33. Jag räknar dock inte med att få mens den 4 december. Så nu när jag läser det jag skriver nu så borde jag få ägglossning första veckan i januari. Tyvärr har jag lovat att jobba första veckan i januari också. Jag vill inte slösa bort mina semesterdagar och semesterschemat på jobbet går inte att ändra.
Mitt huvud vill vänta till mars eller april men mitt hjärta säger annat.
Igår bjöd syrran mig på Ikeas julbord. Det var trevligt. Väldigt många människor var där och ca hälften var inte barnfamiljer. För 99 kr + 16 kr för julmust så får man ganska mycket. Hon tyckte lite synd om mig för att jag missade jobbets julbord. Efterrätterna på Ikeas julbord var inte så bra men man ska inte klaga när det bara kostar 99 kr. Det var bara två efterrätter , ris a la malta och ostkaka. Jag hade dock önskat att ostkakan var varm speciellt eftersom man skulle ha kall saftsås på den.
Efteråt gick vi omkring på Ikea. Jag har spanat in en liten vit Billy bokhylla i några månader nu och nu har jag bestämt mig för att kanske köpa den på lördag. Det har skjutits upp pga att jag sparade till mitt första försök.
Det där räknandet är både jobbigt och faktiskt ganska trevligt... på något sätt hoppfullt att ändå _se_ en möjlighet att få hoppas igen.
SvaraRadera