Vad härnäst

Jag skrev det som svar i kommentaren men du kanske inte såg det Yevonde. Gynekologerna i Gamla stan stängde den 1 april i år. Så gynekologjakten fortsätter.

Jag har skrivit en fråga på Femmis om tips på bra gynekologer. Hoppas att jag får svar.

Mamma hoppas fortfarande på att plusset ska komma. Hon säger att vissa blöder ju trots att de är gravida och att det kan vara mitt myom som blöder. Just nu kan jag inte fatta att vissa kan blöda lika mycket som vanlig mens trots att de är gravida. Blöder de fast det är mindre än mens och då tror att det är mens? Jag vet ju inte hur mycket och hur länge de gravida som blöder faktiskt blöder.

Min syrra är snäll men är 8 år yngre och tack vare att jag har hjälpt mycket under hennes uppväxt har hon en positivare livssyn och tror att allt ordnar sig. Men med mig som skyddande barriär mellan föräldrarna och henne så får man en annorlunda uppväxt än vad jag hade.

Jag älskar min syrra men ibland även om det är sanningen hon säger så gör hennes kommentarer ont. Pratade nyss med henne. Hon sa att jag inte är så mottaglig för hennes idéer om att förbättra mitt liv och att mina vägval har lett till där jag är idag.

Mitt liv började nog för 5 år sedan när jag flyttade hemifrån när jag var 25. Hade precis fått ett jobb och lägenhet. Hade pojkvän sedan ett halvår och livet flöt på.
Några veckor sedan gjorde pojkvännen slut och jag fortsatte mitt liv. Jag höll på med internetdejting och det ledde inget vart. Satsade tiden på körkort och började med min fritidssysselsättning.

Min syster har många vänner och har fått många under sin studietid på högskolan. På det program jag gick på Stockholms universitet så var det inte lätt att få vänner. Jag ville ha men det blev inte så.

Jag har velat ha barn hela mitt liv.

Min syrra tror på att man kan styra sitt liv till största delen i alla fall. Vi pratade om mina vägval. Hon sa att jag har gjort några dåliga vägval i mitt liv och ibland inte gjort några val alls. Hade jag velat ha en pojkvän så hade han funnits i mitt liv just nu. Hon sa att hon inte ville såra mig men hon har en känsla av att min fertilitet var bäst mellan 20 och 25.

Det hon sa jag inte kunde styra var min dåliga fertilitet. Hon undrade om det inte var meningen att jag skulle vara singel för att vara sambo inte riktigt är min grej.
Men hon sa det sista i åtanke om att jag i flera år har sagt att insemination är mitt sista alternativ om jag inte hittar en man.

Ända sedan mensen kom har jag haft mindre ont i brösten. Ett litet hopp i mig tändes i onsdags när jag började få ont i brösten. Jag brukar aldrig få ont i brösten inför mens. Det är därför som jag skrev att jag hade hellre varit symptomfri ända fram till testdagen. Jag skulle ha tänkt mindre på det och inte beställt de (förb...ade) graviditetstesten. Man kanske inte ska svära i en blogg men jag vill nog skriva ett kortare ord på fem bostäver egentligen.

Jag tror inte att jag kommer att somna lika lätt inatt.