Som alla skriver så är ovissheten jobbig. Jag trodde att jag skulle vara ok om det var negativt nästa vecka. Satsa pengarna på en del andra saker innan jag börjar spara till ett nytt försök.
Men så läste jag Vemvets kommentar. Vemvet tar inte illa upp, jag vill att du fortfarande ska kommentera på min blogg. Jag behöver höra sanningen.
Men jag blev ledsen på tanken att jag inte är gravid. Jag trodde inte att jag skulle känna så här. Jag visste att det var inga optimala förutsättningar inför detta försök och att det snarare var 10 procent chans att jag blir gravid.
Men jag tänkte denna tanke för några dagar sedan. Hellre 40 och barnlös med vetskapen att jag har försökt än 40 och inte ha försökt. Jag försöker hålla kvar detta för att inte känna mig allt för nedslagen. Jag har försökt i alla fall.
Det känns nu ännu mer att mensen är på väg.
Kära Dina, det behöver inte vara kört - ge inte upp på förhand! Men det ligger nåt i det vemvet säger, du kan behöva progesteron för att hjälpa kroppen på traven. Jag såg första försöket som en "generalrepetition" att ta med sig erfarenheter ifrån... Om om om du måste göra om - då fixar du proggisar el vad som kan hjälpa kroppen lite extra!
SvaraRaderaKram jagvilljagkan
Jo, jag förstod att det inte skulle vara roligt att höra, jag kanske borde väntat tills du vet hur det gått. Det var dumt att skriva det nu. Men jag håller med JVJK, det är INTE kört. Inte fören du sitter med ett negativt test och mens! Herregud folk blir ju gravida hela tiden på diverse omöjliga sätt. Ge inte upp än!
SvaraRadera