Gjort barnsaker och tänkt

Spenderade igår och idag med min kompis och hennes två barn ( son och styvson).

Tiden gick fort och vi hade kul. Idag var vi i en park där det fanns djur och ett ett café.

Idag berättade hon att hennes föräldrar skulle passa båda barnen dagen efter hennes födelsedag så att hon får 4 timmar ensam med sin sambo. Hon sa att när hon sa ja till deras erbjudande så började hon känna att hon tycker det är lite jobbigt att lämna ifrån sonen eftersom det är första gången hon lämnar ifrån honom. Men de kommer bara att vara högst en halvtimmes bilfärd därifrån så hon sa att hon kan åka hem till dem så fort det går ifall det blir jobbigt efter bara en timme.

Hon frågade igår om jag fortfarande ville skaffa barn själv. Jag sa att jag vill men att jag inte tagit ett beslut om det och jag måste spara pengar. Jag sa bara att jag får se hur jag känner mig nästa år.

Jag ville bara berätta om allt jag har gjort hittills för att kunna skaffa barn själv men jag var bara tyst. Jag har varit tyst så länge att det känns svårare att tala om det ju längre tiden går.

Jag blev lite mer kluven efter dessa två dagar. Att se hennes 2 månader gamla son och hålla honom var bra. Men tvivlet i mig undrar om jag kan bli en lika bra mamma som hon. Samtidigt längtar jag till att kunna köra en barnvagn själv och inte bara gå bredvid. Jag längtar tills jag kan bestämma själv hur jag vill ta hand om mitt barn.

Men ekonomin och frånvaro av sambo...Jag vet heller inte hur mycket mina föräldrar kan hjälpa till med passning och dagishämtning. Det enda min kompis och hennes sambo har köpt själva är barnvagnen och några småsaker men det mesta har de fått av hennes föräldrar och andra släktingar. Jag ska väl vara glad om mina föräldrar överhuvudtaget har råd att ge mig något.

Varför är livet så orättvist? Varför ska de som har fått kämpa så mycket i sina liv aldrig få ens enda sak, som är vanligt i samhället, på ett enkelt sätt precis som de flesta får?

Jag drömde om en man och barn inte en resa ut i rymden.

Jag drömde om att kunna ge mitt barn allt jag inte fick under min uppväxt. Då menar jag inte flera dyra semesterresor varje år utan t.ex. att kunna få kläder när barnet behöver det och att barnet inte ska behöva oroa sig för familjens ekonomi när denne är bara 7 år gammal.

Är man två som skaffar barn så är ekonomin oftast bättre.

När jag läser på Femmis och bloggar så får jag också intrycket av att de som väljer att skaffa barn själva tjänar betydligt mer än mig. Det är inte så att jag kan fråga rent ut om människor tycker att jag tjänar tillräckligt bra för att kunna skaffa barn själv eller vad de själva har i lön. Men jag vill ha bil för att kunna åka på olika utflykter med mitt barn. Jag vill ha en bil för att mitt barn ska slippa betala 100 000 kr för ett körkort.

Om mina föräldrar hade bil så hade jag kunnat låna deras men som ni troligtvis har räknat ut så finns det ingen bil att låna.