Om jag visste att jobbar jag hårt så kan jag gå ner ett kilo i veckan så om 20 veckor så är 20 kg väck. Att ha kvar motivationen skulle vara mycket enklare då.
Precis som att skaffa barn så vet man aldrig om man når målet.
Dröm och realitet är inte samma sak.
Både igår och idag har jag i alla fall tagit en promenad. Att äta nyttigare jobbar jag fortfarande på. Det går sådär på den fronten och nu på lördag börjar min semester.
Jag har i alla fall inte gått upp i vikt.
Jag har sagt detta till kuratorn och jag minns inte om jag har sagt det till er.
Min hjärna tänker logiskt och mitt hjärta gör inte det just nu.
T.ex det finns en på facebook som har en allvarlig sjukdom. Min hjärna tänker logiskt att det är synd om den personen, dess familj och vänner.
Mitt hjärta tycker att den personen har hittat en partner, fått flera barn, bor i hus, har ett välbetalt jobb ( över 40 000 kr i månaden) så då vill inte mitt hjärta tycka synd om denne.
Jag har ingen partner, stora skulder, inga barn och får kanske aldrig barn och därmed aldrig fått känna rena lyckostunder som den personen måste ha känt flera gånger i sitt liv.
Jag har svårt att känna glädje med andra eller att känna medkänsla med andra. Ju längre tiden går så kanske det blir bättre.
Det mitt hjärta känner syns aldrig för min logiska hjärna vet vad man ska säga och hur man ska bete sig.
Innan jag hade "allt" det där du skriver om hade jag ändå rena lyckostunder. Skippa Facebook om du inte kan låta bli att jämföra dig. Det du ser där är ändå bara en bråkdel, som redigerat presenterats. Sluta jämföra dig och hitta vad du är tacksam för och fokusera där.
SvaraRaderaJag känner igen mig. Visst kan det kännas så ibland. Jag tyckee inte du ska ha dåligt samvete över det, du har gått igenom många svåra saker och detta är säkeet en del av det. Däremot är det bra att fösöka undvika att ägna sig för mycket åt sådana tankar, jämförande etc, för din egen skull. Du kommer inte att må bättre av det utan sämre. Jag förstår att det inte är lätt att sluta tänka så, men om det tex skulle hjälpa att undvika FB eller dölja vissa personer där, gör det. Men skuldbelägg inte dig själv. Konstatera att du har dessa tankar och försök sen tänka på nåt annat.
SvaraRadera