Jag ville inte skriva ett svar till den i det inlägget utan tar det här.
Jag vet att min vän har mindre tid för mig nu när hon har fått barn.
Jag accepterar det och gör det bästa av situationen. Men jag kan inte stänga av mina känslor och sakna att få dela stora händelser i mitt liv med henne relativt snabbt efter att det har hänt.
Det är inte så att jag åker till New York varje dag. Jag kommer troligtvis aldrig att åka dit igen. Det var min första resa utanför Europa. Kanske även min enda resa utanför Europa som jag gör.
Men igår pratade vi och hon visade tydligt att vi är lika tajta som förr även om vi inte hörs lika ofta. Under min semester så ska vi gå promenader tillsammans med barnen och umgås på så sätt.
Jag älskar barn och hennes styvson verkar tycka om mig. Han ville igår leka med mig och visa mig saker. Bebisen pappa tyckte att jag skulle ta sonen och ta hand om honom medan de skulle fixa en sak. Sedan fortsatte jag ta hand om bebisen medan familjen åt mat. Föräldrarna litar mig runt deras barn. Jag kände mig stolt igår och kände att jag kan bli en bra förälder.
Och så idag läser jag en kommentar om att jag absolut inte skulle bli en bra förälder. Jag blev ledsen.
Jag är oerhört ansvarsfull enligt många runt omkring mig.
Jag har en blogg för att kunna skriva av mig. Beskriva mina känslor. Men mina känslor är inte alltid rätt och det vet jag.
Omogen, barnslig, korkad...Det är jag inte.
Så du anonym kommentator...Sluta läs om mina känslor stör dig.
Kära Dina - dumma människor finns det alltid!
SvaraRaderaFör det första är jag övertygad om att du blir en fantastisk förälder :0)
För det andra så är det j*vligt ynkligt och fegt att lämna en anonym kommentar med såna personliga påhopp... så jag hoppas till Gud att du inte tog åt dig av dumheterna!!! Du behöver aldrig förklara dig. Det här är din blogg och du skriver vad du vill, när du vill.
kramar