Vid fikat på jobbet pratade de om det riksdagsbeslut som togs igår angående att starta processen om att ensamstående ska få inseminera sig och surrogatmödraskap.
Ingen sa att de tyckte det var bra att detta ska tillåtas. De sa att det inte är en rättighet att få barn. Det är fel mot barnet att bara ha en förälder osv. De pratade också om homosexuella par som får barn ihop. Det är lite bättre att de är två men att utsätta barnet att hela tiden förklara att denne har två mammor eller två pappor samt inte få veta sitt biologiska ursprung är inte bra.
Därför var det ännu värre att tillåta singelkvinnor inseminera sig för det finns bara en förälder och barnet undanhålls sitt ursprung.
Drömmen ända sedan jag var liten var att hitta en man och få barn med. Tyvärr dök den mannen aldrig upp.
Jag har fikautrymmet utanför mitt rum så jag kan höra vad som sägs. Jag valde att inte delta i fikat pga min förkylning gör min röst väldigt svag och jag har mycket att göra på jobbet. Jag visste ju inte att de skulle ta upp denna fråga som diskussionsämne.
Om jag blir gravid så blir det inte roligt att få alla deras frågor med vetskapen om deras ogillande.
Jag ska absolut inte berätta förrän det syns. Förhoppningsvis i fjärde eller femte månaden. Nu är jag inte smal så förhoppningsvis kan jag skylla det på att jag har gått upp i vikt så länge som möjligt.
Det räcker nog om alla utanför jobbet är glada för min skull.
Men fy vilka ogina typer!
SvaraRaderaDet ger sig med tiden, man avskyr inte barnen när de finns. Det är svårare att ha åsikter när barnet blir mer verkligt. Jag har en grupp som "gjort barn" med mig de senaste åren (blev ohållbart när processen blev lång - och de tar mina grejer när jag reser). I början vet jag att det fanns åsikter - som jag helt enkelt vägrade att diskutera - men med tiden och vägen har det snarast blivit en hejarklack.
SvaraRadera