Jag kan prata med henne om mycket. Saker som jag gärna vill skriva här men inte går.
Det är en dipp jag har nu när jag blöder.
Logiskt så är man glad för de som är gravida eller kan fortsätta försöka. Men känslomässigt är det inte lika lätt.
Jag undrar varför. Varför händer det mig?
Vi pratade idag om att gå vidare. Att hysteroskopin är avslutet. Vem är jag efter den 14 maj?
Vi pratade mycket om framtiden. Vem är jag och vad vill jag i mitt liv?
Egen familj måste ju strykas ur listan. Problemet är att det finns inget annat på listan.
Hon frågade mig hur långt i framtiden jag ser. Jag sa att jag försöker bara fixa sommaren. Hon reagerade över att jag sa fixa sommaren. Jag måste se till att jag och familjen gör roliga saker under sommaren. Jag kan inte lägga täcket över huvudet och ignorera sommaren.
Det mesta är planerat nu. Så fram till sista augusti känner jag mig ok gällande framtidsplaner. Sedan är det blankt.
Hon pratade om nätdejting och annat. Men jag har inte lust att göra något.
Jag överlever men lever inte.
Jag är fortfarande förkyld så jag ska försöka bli frisk under påsken.
Hej!
SvaraRaderaJag har följt din blogg länge och vad jag har förstått så är du en person som är otrogen målinriktad och har lagt mycket tid och pengar på det här med att skaffa barn på egen hand. Jag förstår att det nu känns tungt och tomt. Men hur skulle det vara om du la all den här energin som du uppenbarligen ändå äger på att faktiskt träffa en snäll och go kille och sen kanske ni kan skaffa barn. Men även om ni inte gör det kommer du ju ha en egen familj i honom...
du är bara i början av 30 åren! Och du kan och du orkar träffa nån det är jag säker på!
Lycka till!
Menade inte otrogen.. utan otroligt
SvaraRaderaDet finns ju massor av barn som behöver någon, det är min plan iom att jag också har svårt att både träffa någon och bli gravid. Att bli stödfamilj åt något barn som behöver det. Du har ju plats i trean och du har ju passionen. Det kommer bli fantastiskt! Fundera på det!
SvaraRaderaJag håller helt med ovanstående. Det finns många familjer där ute som behöver en stödfamilj och med din omtänksamhet och barnkärhet så är jag säker på att du skulle bli en utmärkt stödfamilj!
SvaraRaderaCarro, nu är det ju inte att bara "träffa någon att skaffa barn med"…. Jag var 38 när jag hittade min och det första man gör är kanske inte att satsa varje ÄL. Jag var dessförinnan singel i många år och hyser därför största respekt för alla som inte bara lyckas träffa rätt….
SvaraRadera