söndag 6 april 2014

Sista inlägget om att jag inte är i centrum

Jag påverkar inte andra kvinnors förmåga att bli gravida och jag påverkar inte idrottsresultat. Jag har aldrig trott det.

Att slumpen sedan gör att positiva saker händer när jag lämnar något eller slutar att titta på tv är bara bra.

Jag måste alltså lära mig hantera sådana situationer. Lära mig att slumpen för andra inte har med mig att göra.

Men det är svårt att sluta undra varför sådana positiva saker händer när jag lämnar något eller slutar att titta på tv. Jag måste alltså jobba med den saken. Den saken måste förändras hos mig.

Det finns vissa som tror på slumpen. Andra tror på ödet. Några andra tror på vetenskapen.

Jag måste sluta koppla slumpen till mig. Men innebär det att jag måste också sluta tro på ödet? Att jag måste lära mig att jag kan styra allt i mitt liv och att det då är mitt fel att jag inte kan få barn?

Om ni skulle träffa de som känner mig i verkliga livet så skulle egenskapen att jag bara tänker på mig själv hamna långt ner på en lista på egenskaper som beskriver mig.

Det finns självhälpsböcker som säger att negativitet föder negativitet och positivitet föder positivitet. Det man gör påverkar andra. Både på gott och ont. Det sägs att man inte ska ha personer som sprider negativitet i sitt liv. Men om det är en dålig kollega på jobbet så kan man själv inte förändra personen eller sparka denne. Bara lära sig att inte må dåligt för att en annan inte sköter sitt jobb.

Jag har nu genom det som hänt på bloggen tänkt mer på att om jag är jätteledsen så påverkar det inte andra barnlösa. Att en stressad och ledsen person i deras liv inte påverkar dem. Jag påverkar inte idrottsresultat.

Att det självhjälpsböcker skriver om att negativitet föder negativitet måste jag fundera vidare på.

En del av mina tankar och känslor är fel. Att tala om dem här på bloggen eller vänner är kanske också fel. Jag kan tänka dem och ska alltså ( enligt vissa läsare eller kanske rentav alla) bara berätta dem för en kurator som ska hjälpa mig att sluta tänka sådana tankar och få sådana känslor.

Nästa vecka är en ny vecka.

Jag beklagar att jag har bidragit till en sådan negativ ton på min blogg denna vecka.

Men nästa vecka ska bli en bra vecka. Jag hoppas att det blir en bra vecka.













3 kommentarer:

  1. Du är inte självisk. Du är ledsen och det får du vara. Jag tycker du verkar vara en generös människa. Din omtanke om din familj lyser ofta igenom.

    SvaraRadera
  2. Det är såklart bra att lyssna på råd och kommentarer. Men ta dem för vad de är. Blogga inte för nån annans skull, skriv inte det du tror att andra vill läsa. Ingen av oss kan ta ansvar för andras reaktioner. Lyssna gärna, men det är inte säkert att det kommentarerna säger är rätt för dig. Skriv det som känns bra för dig. Nån annan kan du inte styra över.

    SvaraRadera
  3. Alltså jag förstår inte vad du får för knäppa läsare som du måste försvara dig emot, ALLA känner sådär, ALLA är skrockfulla eller vad man ska säga, man fattar väll att du inte tänker så jämt och är en vandrande negativ kaktus? Alltså jag förstår dig helt, jag fattar inte varför du måste känna att du ska ändra på dig. Det är ett helvete att vara barnlös och kämpa och inte ha pengar. Det är tyvärr så, man får ta ett djupt andetag där på botten och bara simma på på något jäkla sätt =(

    SvaraRadera