När jag ser andra människor

Framför allt barn så tänker jag mycket på hur det skulle vara t.ex om jag stod där med min barnvagn och väntade på tunnelbanan. Om jag gick där och promenerade med mitt barn. Om jag var den som visade mitt barn saker och förklarade.

När jag har läst andras försök så krasst är det så att väldigt få lyckas på första försöket. Kanske är det så att man är stressad för man oroar sig om man hinner dit i tid pga tåg eller flyg strular. Man är osäker om tidsmarginalen man har. Jag är orolig att jag får en tid och att jag kommer försent pga tåget strular. Jag vill helst ta tåget till Malmö, ta sedan Öresundståget till den station jag steg av på vid journalsamtalet och sedan ta tunnelbanan därifrån till kliniken. Om jag har förstått det rätt så blir det krångligare att ta sig till kliniken om man tar tåget direkt till Köpenhamn. Jag känner också att jag kommer att vara lugnare om jag tar samma väg som jag tog när var där för journalsamtalet. Men det går inte att planera för jag vet inte när jag får positivt på ägglossningstickan. Det är inte idag i alla fall. Jag gissar på att det blir den 22 som förra månaden.