Den 14 juli 2012

Ja, ni kanske vill veta hur dagen var.

Somna gjorde jag nog mer ca halv ett. Jag hade då strax innan gått upp ur sängen för att ta en smärtstillande tablett för att kunna sova. Kvart över tre ringde mobillarmet men jag klickade på snooze ett par gånger tills jag gick upp halv fyra. Sedan var det spindel, lite packning, välja vilka kläder jag ska ha på mig, sätta på datorn och maila Storkklinik, vila lite och sedan strax efter halv fem gick jag. 04.50 gick tunnelbanan till stan.

Jag hade fortfarande ont i magen. Hela dagen hade jag det. Det blev lite bättre när jag satt stilla eller låg ner. Men varje steg jag tog var riktigt jobbigt igår. Jag var glad att jag skulle sitta på tunnelbanan och SJ-tåget.

Så strax efter 6 åkte tåget. Det var fullt. Många barnfamiljer var där. Blev lite förvånad eftersom det var så tidigt men de ville väl ha en tidig start så att de kunde utnyttja även denna dag på semestern. Några gick av i Norrköping för att ta bussen till Kolmården. Andra familjer gick av på andra ställen.

Jag försökte halvsova tills klockan halv nio då Storkkliniks telefontid fungerade. Jag har en riktig kass mobil och den ville inte hitta täckning. Andra kunde prata i sina mobiler. Jag vet att min mobil har haft några problem som jag har tyckt varit jobbiga. Jag och min bror har pratat om att jag ska köpa en ny mobil snart. Han hade hittat en bra mobil som han föreslog mig tidigare i veckan. Igår var droppen och nästa vecka köps en ny mobil in.

Så kl. 9 ringde jag och det var 3 st före mig i kön. Jag undrar om det är många som inseminerar sig i sommar.


Efter telefonsamtalet till Storkklinik så försökte jag halvsova mer på tåget. Jag pratade i telefon med mamma, syrran och bästisen också då. Alla önskade mig lycka till.


Jag tyckte tågresan gick snabbt. Tåget kom fram kvart i elva. Jag gick till Skånetrafiks butik och köpte biljett. Sedan gick jag till en av restaurangerna där och köpte en vegetarisk paj. Trots min onda mage så visste jag att jag måste få i mig något. Till frukost år jag två bröd från Pressbyrån (ej smörgåsar) och en smoothie. Hela dagen var jag rädd för att kräkas så jag försökte köpa mat som jag trodde jag inte skulle kräkas av.

Efter lunchen tog jag Öresundståget till Örestad och sedan tunnelbana till Kongens Nytorg.

Jag hade fått tiden kl. 13.15 av kliniken. Jag kom fram till kliniken halv ett. Jag läste Aftonbladet och Expressen medan jag väntade. Jag hade köpt tidningarna på Pressbyrån men jag hade så ont i magen att jag inte orkade läsa dem på tåget.

Jag fick en svensk barnmorska. Jag fick också samma donator som förra gången sa hon. Jag blev förvånad när hon sa det. Det var ju länge sedan jag var där sist och trodde att den donatorn borde ha använts det antal gånger som man får användas. Men den donatorn kanske inte hade gjort många gravida. Jag hoppas att  det inte är negativt för mig.

Barnmorskan frågade mig om jag mådde bra. Jag ljög och sa ja. Jag hade ju gått från tunnelbanan till kliniken så magontet hade tilltagit lite. Hon ville inseminera på direkten. Jag trodde att hon skulle förklara med bilder som hon gjorde första gången. Jag var glad att jag slapp det för det innebar att jag fick ligga ner så fort som möjligt. Jag låg där en halvtimme. Sedan gick jag.

Eftersom jag hade en del tid på mig tills tåget gick från Malmö så tänkte jag att jag kanske skulle köpa något från en affär som minne ifall jag blir gravid. Men det blev att jag gick ner hela Ströget utan att köpa något. Så jag tog Öresundståget från Köpenhamn Hamn/Köpenhamns central till Malmö istället för tunnelbana och sedan Öresundståg.

Så jag kom till Malmö ca kvart över tre om jag minns rätt. Jag ville inte sitta på stationen och ha tråkigt med massor av störande ljud. Istället gick jag in mot centrala Malmö (tror jag). Jag gick inte så långt kanske ett par hundra meter. Jag hittade en Waynes Coffee och köpte en smoothie och satt mig utanför caféet. De hade en mjuk soffa som jag satt i ca en timme. Det låg vid ett torg som hade en stor staty, en fontän med någon staty och jättemånga parkerade bilar. Ni som kan Malmö kanske vet vilket ställe jag pratar om.

Så under den tiden läste jag klart tidningarna och pratade i telefon med mamma, syrran och bästisen.

Det har varit jättestressigt på jobbet denna vecka. Nästa vecka är sista veckan innan semestern. Alla rådde mig att ta det lugnt och strunta i jobbets krav. Jobbet tackar mig inte om jag går in i väggen. Mamma sa att vilken tur att det var på lördagen som jag åkte därför jag får då vila på söndagen.

Vid halv fem så gick jag tillbaka till stationen och bara för att jag gick så tilltog magontet. Jag satt mig på en bänk vid det spår tåget skulle gå ifrån. Tåget var redan där. Medan jag vilade så åt jag ett äpple som jag hade tagit med mig hemifrån.

Sedan gick jag på tåget och vi åkte. Jag tyckte tågresan gick långsammare än på vägen dit. Jag kunde inte halvsova. Jag hade nog ätit för lite under dagen så jag fick nog ett litet sockerfall. Jag vågade inte köpa någon smörgås ifall jag skulle kräkas så det blev en kokosboll. Den åt jag i några omgångar i en halvtimme. Jag hade köpt mjölk också på morgonen i Stockholm så den drack jag också.

Så vid kvart i tio på kvällen var tåget framme. När jag kom till tunnelbanan så var det bara 5 minuter kvar tills den gick. Vilken tur jag hade. Magen gillade inte att jag hade gått en bit. Så strax efter halv elva var jag hemma och en femminuters promenad till så var jag hemma i lägenheten. Jag tog av mig alla kläder och satt på pyjamasen och gick och la mig. Jag trodde inte att jag skulle somna på direkten pga magontet men det gjorde jag.

Vilken lycka det var när jag vaknade i morse vid halv tio och magontet var borta.

Barnmorskan sa igår att hon säg ÄL-sekret så hon tillsammans med onsdagens ultraljud trodde på att jag hade ÄL.

Hon sa inte när jag skulle testa när jag fick graviditetstestet. Förra gången sa den barnmorskan 16 dagar efter och det är den 30 juli. Jag kommer hem från min minisemester med mamma den 28 juli. Så det datumet är bra.

Gynekologen sa i onsdags att hon såg en bra slemhinna ca 1 cm sa hon.

Jag vill att dessa veckor ska gå fort. Kanske de gör det eftersom jag jobbar fem dagar, ledig mellan den 21-24 juli. Den 25 åker jag och mamma och  kommer hem den 28.

Jag önskar lite att gynekologen och barnmorskan inte hade sagt att allt ser bra ut. De ville ge mig hopp men det är jobbigt att hoppas och sedan blir det inget. Jag ville glömma de kommande två veckorna att det är något jag väntar på.