Kroppen

Det har blivit många inlägg de senaste dagarna speciellt igår. Det är kanske en sorts bearbetning att kunna skriva ner allt och kunna skriva av sig. Ett sätt att gå vidare för någonstans måste man finna energin till att göra ett nytt försök.

Det är synd att det kostar så mycket att göra ett försök. Visst kan jag byta till en billigare klinik men jag känner just nu att energin att genomföra ett sådant byte finns inte. Så det blir så att så länge jag gör inseminationer blir det Storkklinik.

Tack Jagvilljagkan för din senaste kommentar. Jag hade bara ett paket kvar att ta ut av pergotime och den tog jag ut igår. Det var så svårt och tidsödande att hitta gynekologer som kunde hjälpa mig i försöket som gick. Men det klena resultatet på ägg gör att jag känner att detta försök kan med säkerhet genomföras utan något ultraljud innan. Jag vill inte stressa och oroa mig för eventuella ultraljud inför detta försök.

Jag kräktes och mådde dåligt samma dag jag fick plus på stickan. Jag hade ont i magen hela inseminationsdagen. Det blev bättre på söndagen men måndagen blev det lite sämre igen.

Denna gång jobbar jag inte innan eller efter inseminationen.

Planen är att blir jag inte gravid denna gång så tänker jag säga till min gynekolog att jag vill ha spolning, dubbel dos pergotime och kanske även ägglossningsspruta.

En annan sak som jag har tänkt på är hur min kropp har varit sedan inseminationen. Vid förra insemination fick jag ömma bröst. Denna gång också. Jag brukar aldrig ha ömma bröst när jag ska få mens. Jag undrar om det är en biverkning jag kan få av inseminationen eller att det är ett symptom som jag framkallar vid inseminationer eftersom så gärna vill ha graviditetssymptom. Jag läste på Femmis forum att det finns personer som får menssmärtor eller ont i magen efter inseminationer.

En annan sak som har gjort att jag både vid första och detta försök har reagerat vid mina ömma bröst är att jag har begränsad känsel i mina bröst av en anledning jag inte vill berätta för er. Varför har jag då bara ömma bröst vid inseminationer men inte annars?

Jag tänker också att det kan också ha med det en kompis berättade om sina två graviditeter. Efter en vecka efter förmodad ägglossning började hennes bröst växa. Nu hade hon små bröst sedan innan. Hon visste direkt då att hon var gravid. En vecka senare var det dags att testa och såklart visade testet positivt. Jag undrar om den vetskapen har gjort att min kropp undermedvetet har framkallat detta symptom. Som jag har skrivit tidigare har jag helst velat ha inga symptom alls. Symptom gör ju bara att jag tänker på det mer.

Ett försök att tänka mindre på en graviditet var ju att hoppas att jag skulle ha ca 14 dagar mellan ägglossning och mens. Man ska ju aldrig ta ut segern i förskott men det är ju svårt att låta bli att hoppas att man ska få barn nästa vår.

Jag undrar också om det är meningen att jag ska bli mamma. Gör jag det för att jag måste eller för att jag vill?

Jag började med allt detta för att jag ville men nu känns det som att jag kämpar mot klockan och att min kropp lägger snart ner. Att få mindre mens är väl inte så bra.

Så PCO, myom, kort lutealfas, lite mens = liten slemhinna och vem vet om jag har fler problem.

Det skulle inte förvåna mig om läkaren sa att jag har stopp i äggledarna och två problem till.

Man ska ju inte heller glömma att tyvärr så är äggdonation uteslutet för mig av en anledning som jag heller inte kan berätta här.

Om jag skulle vinna lite pengar så skulle jag fundera på om att göra IVF nästa år men jag spelar inte lotto ofta och köper trisslotter några gånger om året. Så chansen att vinna pengar är försvinnande liten.