All in?

Man måste vara all in när man gör ett nytt försök. Det betyder både fysiskt och psykiskt.

Jag vet inte om jag är där än.

Samtidigt så kräver ett Danmarksförsök att jag måste mer vara min egen läkare. De ordinerar ju bara progesteron. Jag måste bestämma mig för hur mitt medicinschema ska vara vid ett eget försök. Ska jag följa Ava Rigas medicinschema?

På lördag flyttas alla stora möbler till min syster och mina föräldrar. Jag flyttade hem till mina föräldrar i lördags pga flytten. Så det är väldigt mycket som händer nu.

Men man kan inte styra allt i sitt liv. Jag skulle vilja ha det här avklarat och inte har något hängande över mig under sommaren.

Kuratorn tyckte idag att jag kändes mycket bättre. Mer till ro. Jag sa att det har känts skönt att lämna försökandet bakom mig. Göra andra prioriteringar i mitt liv. Det där enda embryot i Lettland känner jag inget hopp för.

Det jag känner är att jag borde göra ett tredje försök för att få ett kvitto på att jag inte kan få barn. Det gör det lättare för mig att ta en paus i försökandet.

Jag vill ha barn. Det går kanske fortare för mig att bestämma mig för att gå vidare. Medan jag bestämde mig för äggdonation på två veckor så tar det månader för andra. Jag är realist och vill göra saker som jag vet kan lyckas.

Jag känner nu mer och mer att surrogatmödraskap är det rätta för mig. Men 1 miljon kommer jag aldrig att få ihop.