Idag kom ett gravidbesked på facebook. Det som var speciellt med detta besked är att paret har genomgått en IVF. Så nu när de berättade om graviditeten så är det exakt 100 dagar kvar. Det var nu hon kände sig redo att tala om det för världen. Man väntar väl längre med att berätta när man har varit tvungen att få hjälp.
Jag har också många gånger tänkt på när jag skulle berätta på facebook. Efter noga övervägande bestämde jag mig för att berätta efter att barnet fötts. Detta bestämdes en dag när jag inte var gravid. Det var verkligen slöseri med tid för mig att tänka på hur jag ska skriva om det på facebook.
I inlägget på facebook så skrev hon att det har tagit lång tid och att de har genomgått IVF. Det var strongt av paret att berätta om deras kamp.
Det konstiga var är att jag inte kunde känna någon glädje med paret. Det kändes tomt. Det kändes bara att jag måste skriva om det här på bloggen.
Facebook är bara en plats där man ska skriva bra saker. Allt det jobbiga skriver man inte på facebook.
Jag gillade hennes inlägg men skrev inte grattis. Klarade inte av det.
Efter att ha läst hennes inlägg fick jag lusten att skriva ett eget inlägg. Ett inlägg som jag aldrig kommer att lägga upp på facebook. Jag har inte tänkt så noga hur det skulle vara men det skulle vara lite som hennes inlägg fast tvärtom. Men om jag skulle göra det så kanske det skulle vara ungefär så här
"Efter många års kamp så gick det inte vägen. Drömmen om att få barn krossades stenhårt. Jag kände att tiden är mogen att dela denna kamp och sorg med er."
Drömmen är kanske krossad nu. Men, som de flesta tjatar om, du är ännu ung. Ta paus, hitta dig själv, njut av livet och vem vet vad du kan hitta i framtiden? Du är med i Femmis och vet att det är kvinnor äldre än dig som lyckats bli gravida. Fertilitet är ännu en ganska mystisk område. Plötsligt händer det en dag kanske. Vad jag menar är, ge kanske inte upp för att det inte fungerat än. Tänk istället att du har minst 10 år på dig (45 eller så är väl vad man får vara som äldst för insemination/IVF/ED?) Ta inte ut nederlaget i förskott. Jag tycker du är för ung för att ge upp nu, men samtidigt tycker jag att du behöver paus, ett år eller längre för att njuta av livet, vara självisk och rå om dig själv. När du är redo igen och vill göra ett nytt försök, gör upp en plan, hur många försök du är villig att göra, hur mycket pengar du är villig att lägga ut etc. Lycka till! //Maria
SvaraRadera