onsdag 5 februari 2014

Jag borde ha vetat eller anat

Man läser om så många som har inte några symptom eller de som har symptom pga medicinerna.

Nu när jag tänker på det så har jag nog inte haft några känningar i brösten de senaste två dagarna.

Jag tänkte bara på att nu är jag lugn och försöker tänka positivt efter plusset. Slutade att tänka så mycket på symptom. Försöka göra som alla andra sa till mig. Tänk positivt. Jag tänkte gravidfotografering av syrran mitt i sommaren. Professionell skulle vara för dyrt.

Jag tänkte att jag kanske skulle bli sjuksriven och bara jobba juli ut om det var ett barn. Om det var två barn så skulle jag bara jobba maj ut.

Jag tänkte att denna jul får jag fira som mamma.

Men innan plusset försökte jag tänka på att livet blir inte hemskt bara för att jag inte får barn. Gå ner de där 15 kilona som jag måste. Jag har inte vägt mig på evigheter så jag vet inte vad jag väger nu.

Jag började äta nyttigare efter plusset. Allt jag vill äta nu är choklad, kex och glass.

Åtminstone så sa jag inget till mama. Varje dag har hon ringt och frågat hur jag har mått. Antagligen för att kunna klura ut om jag är gravid. Det har vairt så svårt att ljuga för henne. Men ibland måste man ljuga.

Huvudvärken kom typ två timmar efter läkarens mail.

Jag försökte tänka så positivt att jag bokade in en MVC. Nu måste jag ringa och avboka.

Om läkaren jobbar på fredag så får jag resultatet av det andra testet då. Annars får jag vänta tills på tisdag. Läkaren jobbar inte måndagar. Han jobbar lite som han vill men mestadels heldag tis-tors och 8-11 på fredagar.

Syrran och jag har pratat om att åka iväg på en weekend tillsammans i juni. Jag vet att vissa av er tycker att jag lyssnar för mycket på min mamma men jag lyssnar och sedan tar jag mina egna beslut. Min mamma har varit emot det ifall jag blir gravid. Hon vill inte att jag ska riskera något.

Jag är aldrig som alla andra så jag förstår henne. Medan vanligt gravida kan flyga i sjunde månaden så skulle det vara troligt att jag skulle få restriktioner. Jag sa till syrran att vi får vänta och se tills början av mars.

Målet var ju en månad i taget. Jag nådde inte 1 mars.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar