torsdag 6 februari 2014

Måste få skriva av mig

Det har blivit en hel del googlande och surfande på familjeliv.

Jag har alltid varit en person som har haft svårt att tänka positivt. Men alla har sagt till mig att vara glad är mycket bättre än att vara ledsen. Ta vara på varje dag som är en lycklig dag.

Jag jobbade mycket med mig själv speciellt efter plusset. Jag surfade varje dag in i tråden BF Oktober 2014. De senaste dagarna har fler fått missfall där så det är ingen munter tråd nu. Men i helgen som gick var den mer positiv.

Att surfa in på en BF-sida skulle jag inte ha gjort i vanliga fall. Men det var en positiv sak som jag ville göra.

Det går inte att påverka en graviditet. Oavsett vad en del säger så kan man inte påverka allting i sitt liv.

Jag har idag googlat på "låg hcg och lyckad graviditet" både på svenska och engelska. De flesta har inte gjort konstgjord befruktning så det lite svårt att jämföra.

Min chef frågade idag. Så jag berättade att det ser inte ljust ut och om blodproven.

Idag mailade chefen ut om att man ska lägga in sin sommarsemester. Den sommarsemester som jag tänkte ta ut 4 veckor före BF. Varje år de senaste åren så har jag önskat att jag har kunnat använda min semester till att vara ledig en månad innan BF. Det verkar inte bli så i år heller.

Så jag la in det jag har kommit överens om med min familj. Både min mamma och syster fick för ett par veckor sedan info på sina jobb om att de ska lägga in ansökan om semester så vi har därför redan pratat om det.

Det har så klart funnits en hel del negativa tankar men jag känner att jag har gråtit av mig en del genom den ledsamhet jag kände förra veckan. Så de positiva tankarna om Ullared, gravidfotografering, köpa saker till barnet, kunna stolt visa upp en mage för allt och alla, kunna klappa magen och veta att det finns något där inne osv har jag försökt att tänka oftare på.

Jag vet inte hur det blir med bloggen. Både kurator, syster och chef har sagt att jag ska satsa på nätdejting och träning. Jag vet inte om jag vill skriva om det i bloggen eller om någon vill läsa om det.


2 kommentarer:

  1. Jag hoppas fortfarande på att det går vägen Dina. Men om det inte vill sig så läser jag gärna om träning och nätdejting. Jag har som ensamstående gjort fyra misslyckade inseminationer så jag förstår och känner din önskan.
    Kram, Millan

    SvaraRadera
  2. Lycka till Dina! Det sägs att man inte ska ta ut segern i förskott, men jag tror det är viktigare att inte ta ut nederlaget i förskott. Och som sagt, du är fortfarande ung. Jag ville bli mamma innan 30...(är 35 år, aldrig haft pojkvän) men man blir inte en sämre förälder för att man får barn runt 40 istället för runt 20. Kram /Maria

    SvaraRadera