Det är få graviditetsbesked som berör mig på ett negativt sätt. Gårdagens gjorde det. Men ingen märkte det. Så under tiden jag höll på med min fritidssysselsättning så skrev jag inlägget för att få ur mig alla känslor så att jag kunde fokusera på min fritidssysselsättning.
Barnlöshet är ett svårt ämne. Sarah Dawn Finer grät när hon sjöng sången om det under sin konsert. Hon sa också att hon grät hela tiden när hon spelade in låten i studion.
Jag har läst bloggar och inlägg på Familjeliv. Det finns människor som undviker vissa gravida eller barnfamiljer vid vissa tillfällen för det är så svårt att se dem så lyckliga och påminnas om det man inte har. Lyckligtvis har jag inte känt den känslan än men ju längre tiden går kanske det blir svårare för mig också. Jag blir glad när andra Femmisar blir gravida eller när andra bloggare blir gravida.
Det känns lite när någon på jobbet blir gravid men gårdagens besked gjorde nog mest ont hittills. Det finns nog ett par anledningar till det och jag beskrev det i kommentaren till förra inlägget.
Jag är glad för han och hans sambos skull för varje barn är ju efterlängtad. De har tur att få uppleva denna lycka utan större svårigheter att bli gravida.
Medan jag måste ta lån och för varje gång jag gör något test så blir resultatet sämre på något i min kropp.
Jag beskrev det bra i en kommentar till förra inlägget. Det är slitsamt att för varje gång det händer något positivt i mitt liv så dyker något negativt upp ganska snabbt.
Jag blev peppad av konserten, kände mig glad och fick upp hoppet om att det här ska gå vägen i sommar. Varför skulle jag inte få vara unnad att ha denna känsla i några dagar i alla fall?
Jag är så rädd att de säger att nej tyvärr är dina resultat så dåliga att IVF inte kommer att fungera på dig heller.
Idag ska jag försöka att tänka positivt. Jag ska göra det jag kan för att bli gravid. Äta mer nyttigt och träna mer. Det är bara att bestämma en dag som jag ska ta tag i det. Ni kanske undrar varför jag inte bara börjar idag. Jag orkar inte förklara hur mitt veckoschema ser ut men jag ska klämma in att röra på mig mera någon dag.
Det finns minst en, säkert fler kliniker i Danmark som inte avråder på grund av dåliga värden utan rekommenderar att man provar att behandla. Värden säger inte allt. Svaret på stimuleringen säger enligt dessa mycket mer. Tack vare det resonemanget är jag mamma i dag (läkaren i Sverige dömde ut mina chanser - jag fick tidigt missfall på första o sen blev jag gravid med 5-åringen). Så om en klinik säger nej vänder du dig till en annan. Det är tufft men vi får kämpa på
SvaraRadera