Det varade en kvart. Jag orkade inte prata. Jag fick 700 kr vilket är samma som förra året. Jag är värd mer enligt chefen men det är det utrymme vi har vilket är standardsvaret. Egentligen brukar man prata en timme och det var avsatt en timme men jag sa att jag inte klarar av det.
Jag talade om att jag inte kan få barn och att jag har mått dåligt både fysikt och psykiskt och att jag fortfarande gör det.
Hon förstod och lönesamtalet var snabbt avklarat.
Sedan gick jag in på toaletten och började gråta. Jag fattar inte att jag kan vara så emotionell just nu.
Jag minns hur jag grät på toaletten förra året på jobbet och jag vill inte att någon vet.
Nu grät jag väldigt lite på toaletten. Kanske ett tiotal tårar rann ner för kinden. Så ett par minuter där för att samla ihop mig och nu jobbar jag.
Jag fick en fråga om vad jag fick 100 000 kr ifrån.
Äggdonation 6 450 euro och om jag tar x 10 blir det 64 500 kr. Man vet aldrig vad som händer med kursen.
Ett första möte kostar 150 euro. Sperma 370 euro.
Hotell, flyg och mat kostar kanske 6 000 kr.
Jag måste ju räkna med att första försöket inte går och då blir det ytterligare 1 250 euro för frysåterföring. Då tillkommer kanske hotell, flyg och mat igen.
Sedan tillkommer väl medicinkostnader och vips är man uppe i 100 000 kr.
Priserna har jag fått från Ava Riga http://avariga.se/priser.html
Att ta emot ägg från någon man känner känns lite svårt. Dels eftersom man kan må dåligt när man genomgår en IVF. Varför ska jag låta någon annan må så dåligt för min skull.
Dels för att den personen kommer kanske alltid att tycka att det är mitt barn som springer runt där. Vänskaps- eller syskonrelatationen kanske försämras pga det och det vill jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar