Jag får väl förklara mer eftersom jag själv tog upp ekonomifrågan. Men mer än detta vill jag inte säga.
Mina fasta kostnader vet jag om. Jag har gjort allt jag kan för att få dem så låga som möjligt. Bytt abonnemang på olika saker osv. Jag har alltid haft en bra koll på min ekonomi men sedan jag började med att försöka få barn har jag varit tvungen att ha ännu mer koll.
Det är de rörliga kostnaderna som jag kan påverka. En stor del av dem är matkostnaden.
Andra rörliga kostnader är exempelvis födelsedagspresenter. De flesta som läser min blogg har nog föräldrar med god ekonomi. Föräldrar som kan gå och fika när de vill, föräldrar som kan åka på semester en gång om året, gå till tandläkaren vid behov osv.
Mina föräldrar har inte god ekonomi. Det känns i hjärtat när jag måste vara så snål och bara köpa presenter för 150 kr till min pappa när jag hade velat köpa för 500 kr. Då köpte jag en sak han har behov av och en sak han inte har behov av men kan unna sig. De flesta köper nog inte grundbehovssaker som födelsedagspresenter till någon. Min syrra spenderade lika mycket och min bror köpte tårtan. Min mamma ville att vi skulle baka en tårta för att spara pengar men ingen av oss är bra på att baka. Min bror har heller inte en god ekonomi.
Så för att inte ha besvikna föräldrar måste vi syskon tala om hur vår ekonomi är. Vi gör också vad vi kan för att hjälpa dem. Jag ger inte dem pengar varje månad men kan med bilen skjutsa dem till billiga mataffärer. Jag kan ge dem bra presenter vid födelsedagar och farsdag/morsdag. Våra föräldrar är förstående för de vill att vi gör allt som de inte kunnat se till att vi fått uppleva.
Min syster och jag pratade mycket om vår ekonomi innan vi bestämde oss för New York. Min syster har jobbat extrapass för att få ihop så mycket pengar som möjligt. Detta har lett till att hon nu betalar både mitt flyg och hotell. Jag behöver bara skrapa ihop för fickpengarna. Men vi kommer nog leva snålare än vi velat i i New York.
I min familj har vi aldrig varit utomlands tillsammans. Aldrig vi fem eller ens två. Vi har aldrig haft råd under vår uppväxt. Så för min relation till min syster och för att det kan vara vår enda chans innan jag får barn så valde jag att tacka ja till denna resa.
Mina osäkerhetsfaktorer är ett par stycken men jag hoppas att de inte blir så stora som de kan bli.
Varför tror du att alla andra har en bra ekonomi? Sverige är fullt av ensamstående mödrar med lågbetalda yrken. Kassörskor, vårdbiträden, städerskor etc. Som inte tjänar i närheten av 30 papp i månaden. Och som på nåt sätt fixar det.
SvaraRaderaDe är alla jätteduktiga som klarar sig.
RaderaMen jag jämför mig lite med de andra i min situation.
Sanningen är att det är inga kassörskor, vårdbiträden eller lokalvårdare som är i min Femmis-grupp.
Hur många är ni i din femmisgrupp då? Den kanske inte speglar hela verkligheten? Jag har inte barn än, men hoppas på att kunna få i framtiden. Detta trots att jag är elevassistent och tjänar under 22.000 i månaden. Klart att det går!!! Det gäller att leva efter de förutsättningar man har. Jag prioriterar att spara pengar nu. Vi tänker olika där, du och jag. Du prioriterar resan. Inget är rätt, inget är fel. Bara olika.
RaderaJag tycker det är magstarkt att kalla någon som försöker ändra och påverka sina förutsättningar, för ett offer. Dina, jag tycker det är tydligt att du försöker påverka de faktorer som din ekonomi styrs av. Och vissa faktorer kanske man inte kan eller vill påverka. Du hjälper din familj väldigt mycket verkar det som, ett val du gör för att det känns bra och för att du vill, även om det går att läsa mellan raderna att det inte alltid är så enkelt.
SvaraRaderaI mina ögon är du inget offer, snarare någon som inte haft det så lätt ekonomiskt, sedan barnsben. Att gå till banken och prata om dina förutsättningar för banklån är bra. Då får du svart på vitt om vad som gäller för just dig. Och går det inte just nu, kanske det går senare, när du fått ett nytt jobb med mer betalt.
När det gäller jobb, du kan ju försöka byta till en bransch som ligger nära den du jobbar i nu, där du får användning för dina kunskaper. Jag bytte från informatör till administratör, och genast fick jag flera jobbchanser. Och glöm inte att någon med "fel" bakgrund kan vara precis just den de söker.
Lycka till!
Vet du vilka dina läsare är? Jag kan bara prata för mig själv, men mina föräldrar har det INTE gott ställt. Jag har aldrig varit utomlands med min familj. Första gången jag var utomlands var jag 21 år och hade själv sparat ihop varenda öre. Jag förstår faktiskt inte varför du har så mycket förutfattade meningar om att alla andra har det så fantastiskt bra hela tiden. Jag är lågavlönad med föräldrar som aldrig varit särskilt rika. Så ser mitt liv ut
SvaraRaderaHej! Du skriver det där som många av oss aldrig vågar sätta ord på. Att jämföra sig. Man tror lätt att alla andra har det så mkt annorlunda än jag själv. Visst finns det de som både har det bättre och enklare än jag men också de som har det sämre och jobbigare. Oftast har vi alla lite av allting. Det som ser bra ut på ytan behöver inte betyda att det är bra på djupet.
SvaraRaderaDet här med ekonomi är just en sådan sak. Vi pratar inte om det och jag har aldrig själv förstått varför det ska vara så hemligt. Vi har den lön vi har och vi har de förutsättningar vi har. Inget att hymla om. Min bror tjänar tjänar säkert tre-fyra gånger mer än jag och det gör det bekymmersamt ibland men för den skull så kan vi ju inte sluta umgås. Här är det han som får förändra sig när vi ses och inte jag som ska känna mig dum för att jag inte kan ge ut mer än en 100-lapp för en middag medans det för honom inte är konstigt med 500kr för en middag. På jobbet är det så hemligt med vad man tjänar men jag är alltid helt öppen med min lön- varför inte?
Nä, fortsätt att vara ärlig med dina tankar men tro inte att alla har det bättre än du för så är det inte.
Lycka till och ha en underbar semester och njut i fjulla drag.
Jenny
Tycker det är märkligt att Dinas inlägg om ekonomi väcker så mycket aggressivitet i kommentarerna. Det kan väl finnas många skäl till att man inte har så stora marginaler, även om man har en helt okej inkomst. Varför döma?
SvaraRaderaDet är helt sant, som flera nämner, att det i Sverige finns många, tex ensamstående föräldrar, som lever på låga löner. Men så räknas också var fjärde ensamstående förälder som fattig. Visste ni det? Det är väl ändå inte något positivt, något att lyfta fram som ett föredöme? Det är väl inte heller ett skäl till att någon annan med små ekonomiska marginaler ska vara tyst och nöjd?
Dessutom handlar Dinas situation inte om att vara ensamstående förälder, utan om att återkommande behöva lägga ca 10.000 kr per gång för assisterad befruktning. Det är en ganska stor utgift, som de flesta - de som har turen att ha en partner och vara fertila - aldrig behöver betala. (vad jag vet har Dina gjort fem försök, vilket alltså summerar till ca 50.000 kr. Är det verkligen småpotatis? Jag tycker inte det)
Egentligen kostar varje försök mer än så, eftersom man också måste resa till ett annat land och därmed vanligen missa en arbetsdag.
Jag har varit på enstaka Femmisträffar och mitt intryck är att högutbildade är överrepresenterade, och därmed kanske också höginkomsttagare. Obs att jag inte har statistik på detta, det är som sagt bara ett intryck.
Och det är väl inte så konstigt. I genomsnitt tar det 3-4 gånger att bli gravid - vilket betyder att väldigt många behöver fler gånger än så. Det kräver ett sparkapital av den storleken som väldigt många människor inte har. Därtill kommer vetskapen om att efter en ev gravididtet så är man ensamförsörjare. Det är klart att det är en klassfråga vilka som över huvud taget har möjlighet att försöka skaffa barn som ensamstående. Obs att det inte betyder att det inte finns Femmisar som har "låga" löner, men det vore väl inte så konstigt om de var underrepresenterade.
Visst är det FEL att vi måste åka utomlands för det som par- både heterosexuella och homosexuella får i Sverige. Det är ju därför som Femmis vill påverka våra politiker. Just nu är jag irriterad över att det nya lagförslaget verkar fördröjas.
SvaraRaderaVill bara säga att de barnfamiljer som räknas som fattiga har en inkomst motsvarande försörjningsstöd och det är betydligt under de nivåer i lön som Dina själv har nämnt.På den nivån finns det varken utrymme för cafébesök, klädinköp, danmarksresor eller ngn annan resa överhuvudtaget.
Fram för ett lagförslag där alla kvinnor har rätt till samma förmåner inom sjukvården. Jag för min del är inte säker på att jag tycker att det ska vara gratis med fertilitetshjälp för ngn. Jag tycker att den offentligt finaniserade sjukvården i främsta hand ska prioritera sjukdom som cancer, hjärtproblem med mera. Det kanske kan vara subventionerat med insemination och ivf men eftersom sjukvården redan idag går på knäna så att sjuka inte får den medicin de behöver så är det svårt att säga att barnlängtan ska gå före sjukdom. Vet att detta kan vara provocerande men jag är en barnlängtande kvinna som har försakat mkt av vanligt liv för att försöka få barn men ännu inte lyckats bli gravid och ska nu kanske avsluta försöken pga ekonomiska skäl.
Jag tycker det är bra att Dina vågar ta upp denna diskussion även om jag kanske inte kan hålla med henne om att hon har låg lön utan ganska medel.
Rent statistiskt är inte 27.000 kr en låg lön! Enligt SCB var medelvärdet för kvinnor i åldern 20-64 år som hade en inkomst 21.100 kr/månaden 2011. Men sen är det dyrare både att vara ensamstående och att bo i Stockholm. Och det kan ju också finnas andra skäl till att man har små marginaler även på en hyfsad inkomst. Dina har beskrivit några litegrann.
Radera