Jag hade tänkt ligga lågt med skriverier om ekonomi men efter dagens samtal med läkaren har det blivit en ytterst aktuell fråga igen.
Jag känner att tiden rinner iväg. Det innebär att ett lån på 100 000 kr känns mer realistiskt även om det tar emot.
Jag har ju lovat mig själv att aldrig låta mitt barn uppleva det jag upplevde under min uppväxt. Det var också det första min bror sa när jag nämnde att jag funderar på att låna pengar. Instinktivt kommer dessa tankar upp hos oss tre barn när orden lån, skuld osv kommer upp.
Men jag kan inte styra min kropp. Min kropp hatar mig och jag måste gå till läkare för att få min kropp att sluta hata mig. Tyvärr kostar det mycket pengar.
Åh, det låter så hårt att din kropp hatar dig. Skickar lite kärlek till dig och din kropp.
SvaraRaderaOch utan att veta tillräckligt om din ekonomi och din uppväxt så känner jag att du är ansvarstagande nog att klara av ett lån. Och om det tar dig till en plats där du kan känna dig tillfreds. Åtminstone mer tillfreds.
Kram
Oj, trigger happy, menar att om det tar dit till en plats där du är mer tillfreds med livet kanske det är värt det.
SvaraRaderaVilka kostnader handlar det om vid ivf?
SvaraRadera