Jag vill inte redigera förra inlägget med allt jag hade glömt att skriva om. Det förstör det inläggets mening då.
Jag skriver ruvardag 12 för om några timmar är det exakt det. Jag har inte skrivit det uttryckligen men om ni har läst mellan raderna så har ni förstått. Ordet ruvardag har på något sätt fått en negativ stämpel hos mig. Nu när det är negativt på båda testen så bekräftas bara det.
Jag har inte skrivit så mycket om symptom och funderingar kring det. Förra veckan på torsdag och fredag började jag märka en explosion av finnar i ansiktet. Jag får alltid mycket finnar men det vara extra mycket nu. Vad det betydde vet jag inte. Det var för tidigt för att bero på en eventuell graviditet så jag kopplar det till Lutinus.
De har sedan dess fortsatt att komma i oförminskad takt.
Jag hade ju huvudvärken där på tisdag och onsdag som jag inte heller kunde koppla till något.
Men nu har jag inga symptom utan är precis som vanlig.
Jag försöker få tiden att gå så att jag tänker på det mindre. Skriver jag på bloggen så är det lättare att inte tänka på det när jag har stängt av datorn. Så mycket av mitt surfande på internet handlar om att skaffa barn att jag inte har så mycket annat att göra på internet. Jag har inte så mycket annat att göra på internet fast jag ibland skulle vilja ha det.
Förra gången klappade jag på magen och pratade med den ofta. Även denna gång gjorde jag så. Det blev så automatiskt. Jag pratade om att för en gångs skull låta mig få uppleva glädje och stolthet. Få känna mig vanlig. Få bli mamma. Att trots myom inte tycka att min livmoder är ogästvänlig.
Igår sa jag att om jag får barn så ska jag ta med barnet och åka till någon park och delta i ett midsommarfirande. Så mycket i det här landet är uppbyggt kring barn. Man firar påsk, midsommar och jul med barn i fokus. Semester är också mycket uppbyggt kring barn.
Igår spelade jag på lotto i hopp om att bekosta kommande IVF. Jag spelar sällan på spel men har inte så stor förhoppning om att detta trepack kommer räcka till. Några tior mer eller mindre skadar inte. Jag valde att göra det än att köpa ett Clearblue digitaltest som jag vet kommer att bara visa EJ GRAVID.
Jag hade faktiskt en jättetrevlig midsommar med min familj. Massor av glass och jordgubbar.
Påminnelsen av att man inte har barn finns alltid där även om man har jättetrevligt när man gör saker. Det går inte glömma för en stund även om man vill.
Jag har samma barnlängtan som du, men jag har inte börjat försöka bli gravid än. Jag är 32 och singel. När jag läser din blogg känner jag igen mig i en del, men det finns saker som oroar mig också.
SvaraRaderaJag vet som sagt hur det är att längta så hjärtat värker, men ibland när du skriver får jag känslan av att du tänker att ett barn skulle lösa allt för dig. "Om jag bara hade ett barn så..." Hur mår du? Finns det saker du kan göra vid sidan om försökandet så du får vila ibland? Även om barnlängtan är stark får du inte glömma dig själv. Du måste må så bra som det är möjligt under resans gång.
Kämpa på och lycka till!! Kramar.
Jag har ett fritidsintresse som tar mycket av min tid. Jag tycker väldigt mycket om det jag gör på fritiden. Sedan umgås jag med familj och vänner.
RaderaEtt barn löser inte allt i mitt liv men det är det jag vill ha.
Jag mår ganska bra.
Genom att ha en blogg så får jag utlopp för allt. Att skriva av mig här gör att jag mår bättre. Många skriver dagbok men jag bloggar. Det gör att jag orkar med allt annat i livet.
Den som skrev kommentaren nedan och den sista meningen i kommentaren träffade verkligen rätt.
Hjärnan tänker mycket på försökandet medan man utåt sett lever som vanligt. Det är många som inte vet om mitt försökande som inte skulle gissa att jag håller på med detta. Sprutor, humörsvängningar, illamående osv. Jag försöker dölja det så mycket som möjligt.
Hej! När jag blev gravid med femåringen som sitter bredvid mig testade jag efter 14 dagar på ett riktigt känsligt test och jag kunde bara med nöd och näppe se strecket (dagen efter var strecket mycket starkare). Jag hade inte testat tidigare för jag var på träningsläger. När jag blev gravid några år senare plussade jag dag 10 men fick missfall i 12:e veckan. Så det kan nog vara väldigt olika när ägget fäster in o hur snart strecket syns. Första graviditeten var dessutom en tvillinggraviditet visade det sig vid tidigt VUL (men det andra embryot hade inte utvecklats). Symtom hade jag inga (de tidiga är ju dessutom väldigt lika PMS).
SvaraRaderaJag har gjort flera IVF och de flesta gånger har jag fått mens trots progesterontiillförsel.
Jag hoppas du plussar nu (eller nästa gång). Håller tummar för dig. Jag kan verkligen intyga att hjärnan cirklar oerhört mycket kring försökandet medan man utåt sett lever som vanligt.