Dränerad

Jag var så inställd på att få åka snart. Istället blev det tårar och att vara ledsen.

Jag känner mig lite dum som bara lyssnade på läkaren. Han trodde att att äta metformin och provera skulle få igång ägglossningen. Idag på dag 10 så syntes det inte att några ägg har växt. Han hittade ett par som var 4 till 5 mm stora. Han trodde på ingen ägglossning denna månad. Så nu ska jag ta en ny proverakur och börja med pergotime. Han vill att jag gör minst ett ultraljud men helst två.
Varför insisterade jag inte på att köra pergotime på en gång? Dumma mig!

Det stora problemet är nu att han är på semester från midsommar till den 20 augusti. Hos vem ska jag göra ultraljud hos? Han tipsade om en person som han vet brukar ha sen semester men han vet inte om denne även har det det här året.

Så därifrån till Taco Bar där jag åt min lunch. Enstaka tårar kom på vägen dit men det kändes ok. Jag gick och såg filmen som jag skrev om tidigare. Jag mådde bra fram till slutet då alla födde sina barn. Då började tårarna komma igen. Jag ångrar inte att jag såg filmen för jag tyckte den var bra och lättsmält men just när tårarna kom då kände jag mig tömd på energi. Sedan gick jag till apoteket och jag ville bara försvinna under ett täcke och aldrig komma fram igen. När jag väntade på min tur på apoteket så kom samtalen. Mamma och vännen. Jag hade smsat tidigare och skrivit "Inga ägg ingen resa". Jag orkade inte prata med dem utan sa att vi får prata mer ikväll.

Jag kom hem för 20 minuter sedan och nu ska jag dra täcket över huvudet tills någon ringer.