torsdag 6 september 2012

Hemma

Jag vet inte vad jag ska säga.

Raderade de två appar jag hade laddat ner om graviditet på telefonen.

Bävar inför när min kompis ringer. Jag smsade henne i morse men jag tror hon arbetar 8-20 och då tittar hon inte på telefonen förrän hon har slutat. Hon får inte ha sin telefon med sig när hon arbetar. Den är kvar i skåpet i omklädningsrummet då.

Storkklinik mailade och beklagade. De skrev att de hade försökt att ringa men det hade inte gått. Min telefon var på hela dagen och jag hade inget missat samtal. Jag vet inte vad som gick fel.

Jag mailade tillbaka och berättade händelseförloppet. Jag sa tack för att de försökte ringa.

Han på min fritidssysselsättning mailade bara några minuter efter att jag hade mailat honom och beklagade. Det var väldigt snällt av honom.

Jag glömde ringa Mamamia idag så jag får ringa imorgon och avboka.

Ja, jag är arg, bitter och säkert tusen saker till.

Vi hade sektionsmöte på jobbet idag och det gick sådär. Att få vara föräldraledig i ett helt år hade verkligen passat fint nu.

Mamma säger att jag hade inre stress pga min fritidssysselsättning och därför fick missfall. Hon vill att jag slutar med min fritidssysselsättning. Jag vill inte sluta med en av de få glädjeämnena i mitt liv.

Ska jag sitta hemma på kvällarna och glo på tv? Jag tror att jag snarare blir deprimerad av det.

Den där BF i april-tråden var verkligen en missfallstråd. Jag gick inte med i den men det varinget kul att läsa den. Mars- och maj-trådarna var bättre.

Elida gjorde 19 försök. Jag vet inte om jag skulle orka med det psykiskt. Pengamässigt skulle jag kanske inte orka med det om jag inte tog ett lån.

Elida är en kämpe och jag är jätteglad för hennes skull att hon äntligen fick sitt barn. Hon är någon jag ser upp till. Hon orkade också kommentera på min blogg 1,5 dygn efter att ha fått barn. Det var jättesnällt av henne.

Jag längtar så mycket efter att någon bara håller om mig nu. Men det kommer aldrig att hända. Nu börjar det vattnas i ögonen. Det är ju känsligt för mig att önska att jag hade en partner.

Istället så går tiden och jag lär mig handskas med saker och ting och partnerlängtan och kramlängtan minskas. Det blir så efter varje hemsk sak som händer i mitt liv.


5 kommentarer:

  1. Många kramar från mig! Jag är jätteledsen för din skull!

    SvaraRadera
  2. Jag fick missfall i slutet av juni. När jag gick till läkaren för kontroll efteråt sa han att det är otroligt vanligt med missfall och att det oftast är ngt fel på fostret. Det är därför det stöts ut. Att man får missfall eller ej är inget man kan påverka själv.

    Jag tror att din mamma vill dig väl, men att sluta med din hobby tror jag bara kommer att påverka dig negativt. Precis som du själv skriver.
    Hoppas att du mår lite bättre snart!

    SvaraRadera
  3. Kära Dina, jag håller med Ulrika ovan - mf ÄR skitvanligt tyvärr. Och med all respekt för din mamma men hon har fel, fel, fel. DU har inte orsakat det här!

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Ursäkta ordvalet, men din mamma kan ta sig i häcken. Hon har så galet fel!!! Det du tycker är roligt ska du absolut fortsätta med. Folk i afrika får barn med när de har HIV, arbetar 16 timmar per dygn och ägnar de andra 8 åt att överleva. Du kan inte stressa till dig ett missfall.

    PUNKT

    SLUT

    Du hade otur. Missfall är så vanligt. Men sannolikheten för att det ska hända igen är så liten! Och nu VET du att du kan bli gravid. Ett steg på vägen.

    SvaraRadera
  5. I min journal står numera VII gravida - I para: det säger att jag varit gravid 7 gånger men fött barn efter utgången av vecka 20 1 gång. Hur mycket stress kan jag egentligen ha genomlevt i ett tryggt land som Sverige. Missfall fungerar inte så. Man får dem om man går fort eller långsamt, stressar eller är uttråkad. Ibland är det som för mig - att mina ägg är skit (DET däremot är ovanligt till tusen och sannolikheten att känna en som mig är rätt liten så eftersom du redan känner mig kan du statistiskt sett inte ha samma problem... ;-)) - ibland finns skäl att det händer igen. Men för de allra flesta blir det ett missfall eller två under en hel livstid, däremellan levande fantastiska barn. Om det är det man vill (haha - de säger att jag ska ha preventivmedelsrådgivning!!! innan jag skrivs ut).

    Du ska INTE sluta din fritidssysselsättning. Du ska inte fortsätta för att bli lättare gravid när du har det bra eller sluta för att lättare förbli gravid när du lyckas igen. Du ska forstätta därför att det får dig att må bra under tiden. Om det är något jag är så innerligt tacksam över är det att jag i stort sett hade ork att fortsätta leva mitt liv under åren av barnlöshet. Jag blev inte gravid lättare, jag blev inte mindre olycklig över försöken - men jag fick fortsätta ha något som var bra och hålla kvar glädjen över livet.

    SvaraRadera