Vill jag sova så ligger jag i sängen ändå i mer än en timme innan jag somnar. Vaknade ett par gånger under natten men det berodde inte på fötterna.
Om jag blev trött, fiser, har en orolig mage, inte kan äta allt jag vill och det berodde på graviditet så skulle det ju finnas någon mening i det hela. En glädje också.
Nu är allt bara pest och pina och det påverkar mig. Jag orkar jobba men inte med den kraft och engagemang som behövs.
Jag längtar till lördag då jag får sovmorgon. Sedan ska jag på 32-årskalas på eftermiddagen.
Nästa vecka fyller jag 32. Det blir inget speciellt firande. Min mamma fyller år en vecka efter mig så vi firar alltid ihop. Jag har aldrig haft några att bjuda till ett riktigt firande någon gång. Jag vill inte alltid göra allt när det är jag som fyller år och någon partner har det inte funnits. Brist på pengar i familjen har ju också gjort att födelsedagsfirande är inget kul.
Min mamma önskar sig en blombukett från oss barn och sedan köper vi en tårta. Jag vill inte att någon slösar pengar på mig när jag vet att deras pengar behövs till viktigare saker.
En partner med jobb och inga skulder skulle kunna köpa en fin present till mig för ca 300- 500 kr och jag skulle vara jättenöjd. Inte känna att det gjorde stora hål i någons plånbok och att den personen ville verkligen ge mig något.
Ni kanske inte minns förra årets födelsedag men den startade med en stor blödning. Det är inte många som får missfall på sin födelsedag.
Fick veta igår att en på jobbet ska bli pappa. Det förklarar varför han förlovade sig i juni. Det ska bli en tjej och de har redan bestämt namnet.
Från en nedstämd kvinna som vill må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar